Tur!

Häromdagen var jag med om något riktigt otäckt.
Hade tänkt ta en kort ridtur på H i det fina vädret. Gick en kort sväng ut i snön för att han skulle få jobba lite, men då vi skulle ut tillbaka på vägen fastnade han in en snödriva och tog sig inte därifrån. Han sjönk allt längre och längre ner och tillslut var satt han helt fast och han låg och lät som han höll på att kvävas. Just då var det många tankar som flög genom mitt huvud, hur skulle jag bäst få loss honom, hade han brutit benet, fick han luft eller höll han på att kvävas?. Tillslut fick jag upp mobilen och kunde slå J nummer som lyckligtvis befann sig i närheten. Han blev såklart jätterädd och kom springandes. Tillsammans lyckades vi få loss H ben så han orkade sparka sig fri , men han var så trött att han blev liggandes på rygg så vi fick gemensamt dra honom över på rätt köl. Som tur var hade han klarat sig utan skråmor, men snacka om att jag blev rädd och skakad. Saker kan ske så fort då man har med hästar att göra, något som jag själv blev varse för ett par år sedan. Nu hade vi tur och såväl jag som hästen klarade oss utan en skråma.

Älskade Lucas

Tänker inte gå in på hur jobbigt det har varit att fatta beslutet att låta Lucas somna in, det kan ni nog alla föreställa er. Hade länge vetat att det närmade sig men hade nog hoppats att han skulle få en sista sommar.

Jag kommer fortfarande ihåg första gången jag såg Lucas, vi hade räddat honom från slakt och där stod han, en liten ful och smutsig fjording. Ful kanske ni som kände honom tänker inte var han ful? Jo när han var liten var han det, sen växte han upp och blev en oerhört snygg, orädd och hoppglad fjordhäst. Han är nog en av de mest speciella hästar jag mött, och in i det sista behöll han sin busiga glimt och egenhet. Jag skulle kunna skriva en hel bok om Lucas och hans bravader, de ha varit många. Han visste vad han ville och hade en vilja samt muskler av stål.
Han har varit en stor del av mitt liv och nu har han efter 25 år fått galoppera vidare till de evigt gröna ängarna. Han kommer som alla mina hästar att ha en speciell plats i mitt hjärta och kommer att vara saknad.

Herren

Idag har jag tagit ridtur nr två på mitt nytillskott i stallet. Han är en sådan positiv häst som verkligen försöker göra det jag ber om. Tror han kommer bli en underbar ridhäst. Nu måste jag bara försöka hitta en sadel till honom,kan bli lite knepigt då han har kort sadelläge. Vill gärna ha en bomlös av bättre kvalite får se vart jag landar. Är kul att få lära känna nya hästar och försöka skapa ett samförstånd med dem.





Bilden från min provridning. Numera rids han i sadel som passar och som inte ligger fel på alla sätt. Men han är fortfarande väldigt snygg

Före och efter

Har nu provat laser på min häst två ggr och det var , måste jag säga, det bästa beslut jag tagit på länge. Under den tid jag haft min häst har hon aldrig varit så pigg! Så himla skoj. Nu kanske det finns hopp att kunna rida 5 mil nästa år.

Efter ridturen tog jag mo till mig och tog tag i ett projekt jag länge fasat inför, att klippa Lucas man. Trots att han är 25 år beter han sig fortfarande som en 3 åring. Vissa dagar står han hur snällt och fint som helst medan andra ggr är det som han hade myror i bralllan. Igår var det myror och manen var väldigt lång, och mitt tålamod inte på topp. Nu när han börjat bli lite till åren är det även svårare att få manen snygg då den gärna vill lägga sig ner . Men det såg iaf bättre ut än när jag startade.


ps. Lucas hade ju självklart rullat sig precis innan jag började plus sprungit en massa i hagen därav det leriga och tofsiga utseendet

galopp galopp

Matchen är i full gång

Lucas har satt hela vår familj i sysselsättning idag. Sent igår kväll rymde han ur hagen för andra gången samma dag. Men idag lagade jag Johan och min pappa hagen, satte upp dubbla stolpar och tråd runt om utanför hagen för att han inte , om han nu kom ut ur hagen inte skulle springa runt i trädgården eller på vägen. ca 1 timme efter detta sitter vi och fikar hos Moster och ser plötsligt hur bilarna nere på vägen börjar åka onaturligt sakta, och vad ser vi jo Lucas som gladeligen spankulerar mitt på vägen . Han kan liknas vid tjuren Ferdinand som inte brydde sig om det som skedde runt honom. Den rackarns hästen hade alltså tittat efter hur vi satt upp avspärrningarna för att sedan gå ut längre ner. Gimmie hon är oerhört rädd för eltråden så hon stod snällt kvar och betraktade Lucas eskapader. Efter infångandet fick vi fram med mera tråd och fixa till fler avspärrningar. Jag hoppas nu innerligt på att min pappa inte ringer framåt elva tiden och säger att Lucas rymt för då vet jag inte riktigt vad vi ska hitta på. Så just nu står det 3-0 till Lucas men vi är revanschsugna.

Löshoppning Med Gimmie

Rida rida ranka

Noel har förut varit lite smårädd för hästarna, något som dock nu tycks ha gått över, då han ständigt vill sitta på hästryggen. Härom veckan var även min vän A och hennes dotterW med till stallet och lånade Lucas för en tur. Jättekul tyckte de nog alla speceillt Lucas tyvärr inte får komma ut så ofta pga. tidsbrist. Och jag tyckte det var jätteskoj att för en gångs skull inte vara ensam i stallet, blir så mycket roligare då man har någon att tala med. Gimmie och Lucas är ju något tystlåtna av sig.

I helgen skall vi åka till Noels Farmor och Farfar , ska bli skoj och skönt att se något annat ett par dagar. Sen är det dags för Karlstad och närträff med full packat schema. Ska bli så skönt med sommarlov,det ser vi verkligen fram emot.